Våra fantastiska barn

Läste just i aftonbladet om treårige Jack i Storbritannien som räddat livet så sin epileptiska mamma. Herregud tre år och kunde ringa till SOS själv. Vilken fantastisk liten pojke. Esther har nog just precis lärt sig att när det ringer så kan hon hämta telefonen så kan mamma hjälpa henne att svara....sen är det heller inte säkert att hon vill prata, men det är ju en annan femma.

Vilken oro det måste varit för den lilla pojken. Att se sin mamma ligga hjälplös på golvet. Men vilken liten hjälte.

E hon måste ha stenkoll på allas mammor och pappor. Ice-Age tittar vi på ibland när vi har fredagsmys, men då får vi spola förbi början där den lilla pojken kommer bort från mamman och pappan annars oroar hon sig över hur det gick för mamman. Sedan i Snövit frågar Snövit en liten fågel var dennes mamma och pappa är och det frågar sen Esther hela filmen.

Men överhuvudtagen blir det lite spolande när vi tittar på vissa filmer, många är ju lite läskiga.

Hon fullkomligt älskar Astrid Lindgrens filmer, Lotta, Emil, Madicken, Saltkråkan och Bullerbyn. Igår var den Madicken på SvtB. Åh fy så synd det är om lille Abbe. Tänk va hon kunde sätta fingret på den där Astrid. Som vuxen ser man filmerna med lite andra ögon. De firade jul på Junibacken så nu väntar E på tomten.