Morgondoppet!

Morgondoppet!

Va inte oroliga!!

Hej alla mina bloggläsare,
jag förstår att ni är oroliga för mig nu när jag enbart lever på soppa. Men jag kan bekräfta att det går riktigt bra. Ska strax iväg på 30-års kalas vilket iof är lite synd...jag kan ju inte äta något. Men jag vill inte bryta mitt flyt nu...ha, ha det va fyndigt...mitt flyt. Jag har gått ner ett par kilo, mest är det ju vatten, men bara det känns väldigt skönt. Mest saknar jag nog en riktigt fet Sushi-tallrik. Men det är ändå helt klart värt det.

Så nu vet ni...inte oroa er, allt går bra...lite för bra nästan.

Med tanke på att jag har haft typ 5 kommentarer i min blogg sedan i januari så består detta inlägg av en STOR gnutta ironi...hi, hi!!

Gud i himmel, va jag har det bra!

Ett litet konstaterande bara.

Det går bra nu...jag passar på att lapa i mig allt positivt som går igenom mig. Det är så lätt att bara fokusera på sånt soom inte har hunnits med, det som man tycker borde vara gjort, saker som man inte har men verkligen tror att man behöver.

Nu har jag faktiskt stannat upp ett litet tag och ser hur bra jag har det. Världens bästa man...jomen så e' det, en underbart 31/2 års trotsig dotter och en löpande gigantisk hund. Det är faktiskt riktigt bra. Mitt upp i all denna positivism bestämde jag mig att även ta tag i min vikt.
Vågen pekade på över 90 kg vilken den inte har gjort sen jag fick barn. Inte roligt. Jag vill komma i jeansen som ligger längst in i garderoben. Vill känna mig bekväm i bikini på stranden till sommaren/semestern. Mitt förhållande till mat blir stundvis väldigt osunt och det var just var det var just nu. Jag åt mycket godis och drack hinkvis med sötdricka (älskar det ordet). Så jag visste att det inte skulle funka med någon nedtrappning eller att starta med någon metodsinriktad internet klubb. Så jag har helt enkelt börjat med mild självsvält. Jag äter pulver tre gånger om dagen och är väldigt motiverad till detta, än så länge. Min förhoppning är att jag skall mäkta med detta i ca tre veckor nu. Jag vill verkligen få koll på vad jag stoppar i mig och på detta sätt kan jag fokusera på annat än vad det ska bestå av, jag tror detta blir bra. Idag blir det kycklingsoppa till lunch.

Sen kan det hända att jag känner mig lite extra på topp med tanke på att jag var hos tandläkaren nu på morgonen och lagade ett hål helt utan bedövning! Jag var jätteduktig!!

Grillfest = bröllopsfest

Då va man på bröllop då. Lite snopna blev vi allt. Vi önskar makarna Själin allt gott. Men nu blir det hippa som det sprakar om.

Lite skit i hörnen

Såhär sur kan man vara när det dammsugs i sovrummet.

Tiden springer

Går det inte bara alldeles för fort. Stanna tiden för en stund, jag vill bara vara.

Konst

Tycker att denna konstnär ska få upp ögonen för den fantastiskt stornosade rasen riesenschnauzer. Mer stornoskonst åt folket!

DSC00003

Snygg-Erik släng dig i väggen...

...för hos oss bor nämligen snygg Ärtan.
Ärtan blev BIR igår på en utställning här i väst...snygg e' hon.

Hon trippade verkligen in i våra liv med så försiktiga...ja nästan förskrämda små steg. Ibörjan var Åke saknaden stor, väldigt stor. Men allt som dagarna går får vår svarta lilla fisgris uppta större del av våra hjärtan. Hon är bara bäst, gör aldrig några fel och är bäst på att gosa, helst i knät.

Lilla E pratar ofta om Åke. Han kom t ex. förbi här i morse och tog med sig alla Esthers bubblor i badet, tillbaka upp till himlen. Hennes nya studsmatta är också en hit, med den kan man hoppa upp till himlen och säga hej till Åke och även hennes kompis Maria (en mås...eller det kan ju vara vilken mås som helst).

Jag har två små varelser som jag älskar över allt annat så då ska jag vara nöjd. Vad är det jag inte fattar? JAG HAR DET SÅ BRA...men ibland glömmer jag det.

Wiiieeeee vattenspridarn'!!!

Att tokbada går alldeles utmärkt. Men att få lite vattenstrålar på sig från vattenspridarn det är rena dödsfällan.

Kul!

Jag känner verkligen att jag har en positiv och rolig blogg...eller inte.

Men jag har ju faktiskt små strålar i mitt liv som lyser upp mina dagar. Lilla E är den som lyser starkast.

Lilla E har en favorit maträtt och det är lax. Det är svårt kan jag säga, att när jag på Konsum försöker snabba till en korv måltid efter en lång dag på jobbet/dagis blir övertalad av lilla E att vi verkligen ska göra lax. Man vinner INTE en sån fight.

Igår fick hon lax, broccoli och creamfraich med röd rom.

Esther: - Mamma, laxen e' ***t god!
Mamma: - Va sa du...va laxen skit god???
Esther: - Nääääj, laxen e' sjuuuukt god!


Inte lätt att hålla sig för skratt där inte, kan jag säga...vilka kommentarer det ploppar ur det lille söta kakhålet.

Nä, nu skall jag göra något som inte hör till vanligheterna...nämligen titta på tv. Najs!!! Har nämligen en skamlig mensvärk...sånt e' d!

Bad timing!

Förra veckan va nog en rätt bra vecka ändå. Kompetensutvecklingsdag (studiedag) och helgdag, gav mig två undervisningsdagar. Med andra ord...lugnt å pen't. Det var bra på fredag men sen började det. Det går som ett surr genom kroppen och jag blir helt förbytt. Så lätt irriterad och sur, fast jag inte alls vill vara det, eller har någon anledning att vara det. Jag försöker att hejda mitt beteende men det blir inte bättre, samtidigt som det tar väldigt mycket kraft.

Idag har jag min pluggmåndag, det är mysigt. Då kunde jag gå med Ärtan tillsammans med en cyklande E till hennes dagis i morse. Frid och fröjd...fast det var inte helt frid och föjd för något var på tok. När jag sen vid 10 tiden på förmiddagen satt och arbetade fick jag en super depp. Jag försökte till och med pigga upp mig med lite sushi men tänk, det hjälpte inte. Den enda tröst som är e' att jag vet ju att det går över. Anledningen till allt detta är ju förstås att jag ska få besök av tant röd. På onsdag ska hon komma så mycket vet jag. Men shit va hon för med sig en massa skit. A shitty red lady!!!

Denna månad har jag slutat bry mig. Denna månad var min sista kur månad. Det kändes bra att ta det beslutet. Att sluta fokusera så mycket på något vi inte har, något som vi kanske ändå aldrig kan få....varför ska det få ta så mycket tid. Det är skönt att inte tänka så mycket på det...inte räkna inte grubbla på si eller så. Men det finns ju alltid i mig. Bara för att jag har beslutat mig för att sluta anstränga mig så kan ja inte sluta hoppas. Tant röd gör mig svullen som en ballong...kanske det är nått...nä...jag bryr mig inte, lite så är min inställning just nu. Rätt apatisk känner jag mig liksom inombords. Låter dramatiskt, det är det, men jag vet att det går över. Det gör alltid det.

Men till det mest idiotiska av allt är att jag just idag bestämmde mig för att sluta proppa i mig allt socker som jag gör. GODIS, GODIS, GODIS!!! De e' ju d enda tant rö' vill äta när hon kommer på besök...fast problemet är ju det att jag kan äta godis och dricka sötdricka varje dag...not sweet...eller too sweet. Jag väger nu ungefär lika mycket som innan jag gick med i viktväktarna 2005, då innan E kom. GIGANT!!! Inte undra på att jag tror att jag e' pregnant.

Om 5 veckor åker La Familia till Afrika...visst låter det bra....vi ska till Tunisien. Då hade det varit bra om jag kunde komma i nått annat badplagg än brorsans våtdräkt. Så hakan upp och välkomna tant röd med en liten joggingrunda....det ska jag minsann göra...ha.