Days of our life!

Dagarna rusar numera fram i hundra knyck. Men än så länge känns det ok....ha, ha, ha! Jag har bara jobbat i tre dagar så det vore förfärligt om det inte var ok!

Disney on ice var sådär. Det var roligt att åka iväg med buss och allt vad det innebär men showen var lite läskig. Fast egentligen började det hela i bussen ner till Gbg. Då var det filmvisning, Råttatoui(stavas det så....nä kanske inte), den var alldeles för läskig för lilla E. När något är läskigt då är det lätt att man blir ledsen och det blev hon. Som tur var avlutades is-showen med Askungesagan. Den är favorit just nu bland kvällsböckerna. Så när den elakastyvmodern kom ut blev det annat ljud i skällan. Sen hade hon fått ett trollspö av mormor, med vilket hon kunde förtrolla mössen tillsammans med den goda fen. Så slutet gott allting gott!

Nä...nu vet jag nog inte vad jag skriver känns det som. Måndagar är numera min pluggdag. Eftersom jag jobbar 80% och läser 50%. Nu ska jag färdigställa...eller ja, skriva min slutliga uppsatas. En Litterär analys...just så torrt som det låter.

Inte så skit....

Idag har jag varit på en jätterolig film, med min mamma och en väninna till henne. Sammanlagt var vi 9 personer i biosalen, vi visste vilka alla va, jag gav tipset om att om vi ville sitta go'are kunde vi träffas hemma hos oss och kolla film en dag...ha, ha, ha!!!

Jag har blivit antagen till kursen jag sökt!! Jippi...Karlstad here I come, ett par gånger iallafall!!

Lilla rara söta E har svurit 3 gånger idag.
1. Ja har så jävla ont på läppen...jag måste ha mitt lypsyl!
2. Det gör jävla ont där!
3. Ja e' jävla mätt nu...

Tack gode gud så görde jag bara det sista...men M var nästan i chock när jag kom hem. Den som har ovårdat språk i vår familj det är jag, men jag använder sällan jävlar...iaf vad jag vet.

Nä nu ska jag sova lite, lång dag imorgon, vi ska till Gbg å kolla prinsessor och annat som åker skridskor, Disney on ice....kan det bli annat än succé??!

Skit

Nu skriver jag det, för nu är det skit. Nu är det precis så ruttet som något bara kan bli. Jag är villig, så innihelvete villig. Men va hjälper det när kroppen bara skriker OFRIVILLIG. Jag är så JÄVLA trött på detta.

Det hela började i våras...typ i maj, jag tog ut spiralen som suttit som en smäck och lugnat mitt humör i två års tid...tack för det, det är skönt att få må som en prinsessa. Mensen kom som på beställning och humörsvägningar fick jag också med ett brev på posten. Men lite glädje var det iaf för då var det ju bara att köra igång ...ingen press, lugn och fint. Bara ta det som det kommer...denna gången kommer det ju funka...eller???

Visst det funkde i sisådär 6v i okt-nov sedan var det något fel(2'a Pergo kuren slutade i mf). 3 kurer pergo väntar nu på att bli fyra. Jag väntar på att bli inlagd på psyk...eller nått. Jag berättar nu detta för det är ingen mening med att inte låta vänner och bekanta inte veta. Men kommentarer som:
"Det blev ju bra sist...det ordnar sig nu me' ska du se..."
"De' blir nog nästa gång..."
"Men herregud tro inte att det går så fort..." Gör mig bara less...Ja nästa gång....då ska vi se vad det innebär...Först mens 5dagar....5 dagar piller ätande...sen räkna, mäta och kolla in äl. sen ska man time'a in myset, hur många dagar måste vi hålla på isträck????...blir det mysigt??? Sen kommer väntan igen, och inbillningarna och förhoppningarna.

Nä jag vet att det inte går så fort men den som inte varit med om detta fattar inte heller frustrationen bakom. Med E höll vi på i 2½ år innan vi gick och fick hjälp. Sen fick vi Lilla E på första Pergo försöket...så lite förväntningar har man, ja, eller hade man.

Nä, nu vill jag inte tänka på detta på en stund så jag ska promenera till apoteket och hämta ut den sista kuren på mitt Pergo recept.